Ett varje dag

Jag skriver inte så mycket här. Det är liksom ingen utmaning när man har hur många tecken som helst på sig.

Istället kan du hitta mina tweets här.

Jag har gått ner till 4 dagars arbetsvecka, och du ska bara veta hur jävla skönt det är. Inte nog med att man jobbar en dag mindre, man är ledig EN DAG MER!

Prova, ni som kan. Seriöst, gör det, det är lätt värt den där femtedelen av lönen som ni ändå bara lägger på skabbiga sallader från pressbyrån fyra dagar i månaden. Livet blir så jävla mycket bättre!

Jag har blivit helt biten av någon ilsken gym-fluga igen. Två pass tog det, och nu vill jag träna mest hela tiden. Jag sumpade det igår, eftersom dom stängde, men idag blir det till att röra på fläsket. Vet någon om roddmaskiner brukar ha en sån där lustig display som visar hur långt man rott, eller utfört arbete eller liknande? Jag tänkte ro en stund idag, och eftersom jag inte vill ha med mig iPhone in på gymmet och min gamla iPod inte är laddad är jag dömd till att trycka på knappar på displayen för att fördriva tiden. Det kan också vara roligt, att trycka på knappar.

Det slog mig härom dagen förresten, hur vilsen svensken har blivit. Allt måste dras till sin absoluta spets. Det räcker inte med aerobics-skuttande eller basövningar med vikter längre, nej nu ska man isolera varenda liten jävla muskel och träna den till utmattning. Sverige ska styrketräna, och ska man göra det måste man göra det som en kroppsbyggare, eller hur? Sverige, landet lagom, mellanmjölkens land, har blivit landet där alla ska vara värst, på allt, och därför kör så det ryker i tre veckor och sen ger upp. Så där tränade jag också för några år sedan, även om det var lite längre än tre veckor. Jag övertränade mig själv efter några månader, mådde kass och hade ont överallt. Då la jag av.

Nu tänker jag vara så osvennig att jag ska träna helt lagom mycket.

Unionen snuvade mig på ett hekto idag. Unionen, i och med deras kollektivavtal som SATS antagligen är anslutna till. Kan någon förklara varför man ska sluta tidigare dagen FÖRE en helgdag? Okej, att vara ledig på helgdagar, det köper jag, men varför ska man ha ledigt halva dagen före? Som uppvärmning inför den lediga dagen? Jävla kommunister…

Efter en lång och händelselös dag på jobbet åkte jag till Kista för att prova ett cykelpass. Jag vet inte riktigt var mina ben tog vägen, men om du ser dom någonstans, och dom visar livstecken, kan du väl höra av dig?

Jag tog mig igenom hela passet, det du. Klenis *hostar dålig kondiz*.

Verkligen?

Jag testade gruppträning på gymmet igår för första gången någonsin. Jag har alltid tyckt att det verkat tjejigt, skuttigt och pinsamt, men plötsligt slog det mig att det då skulle passa mig rätt väl.

Nåväl, eftersom jag är rätt missnöjd med både rygg och mage (hallå, jag sitter ner 24/7, tror du jag har någon muskulatur kvar?) skrev jag upp mig på ett Core-pass, tvingade mitt inre väsen att sluta reta mig, och ställde mig utanför salen och väntade på att aerobics-passet där inne skulle ta slut. Efter att ha sett aerobics-tjejer på TV är jag nu grymt besviken efter att ha sett deras IRL-motsvarigheter. Jag iakttog också de som väntade med mig (medelålders tanter och en 11(?)-åring) och kände mig en aning skeptisk; ska jag träna något tanter som vinkat adjö till fertiliteten fixar?

Dörrarna öppnades, och en gladlynt rödhårig tjej öppnade åt oss. Jag smög mig in sist för att se hur de andra betedde sig, knyckte en matta som jag sent omsider upptäckte man skulle ha, och pinkade in mitt revir längst bak i salen, bakom den största tant jag kunde hitta så jag skulle få göra bort mig i fred. Den rödhåriga satte på sig ett headset, hojtade att nu kör vi! och slog på Pitbull… Genom ett krampaktigt tag i mitt eget hår lyckades jag tvinga mig själv att stanna.

Det var ett stort misstag att placera sig bakom den största tanten. Visst, ingen kunde se mig, men jag kunde inte heller se någon annan, och det inkluderade instruktören. Efter lite skuffande fram och tillbaka med mattan lyckades jag hitta en position där jag oftast kunde se instruktören skymta mellan ett par dallrande lår, så jag kunde göra övningarna hjälpligt.

Musiken bättrade sig, jag upptäckte att jag faktiskt inte behövde vara dans-veteran för att fixa de jävligt basic övningarna, och nu sitter jag här med en behaglig träningsvärk i magen. När jag kontraherar ryggmuskulaturen känns det lite där också. Det är alltså en behaglig värk, alldeles lagom. Inte alls som den totalhandikappande värk man får efter att lyfta alldeles för tungt skrot i isoleringsövningar för första gången på ett år.

Core kanske inte är lika effektivt som hantlar och skivstänger, men det är fan roligare. Jag har kommit över min gruppträningsfobi (jag var rädd för gamla tanter. Hah!), jag ska mattrevirmarkera längst fram, och jag ska testa fler sorters träning. Core är givet att fortsätta med, men vad ska jag prova mer? Box? Pump? Combat? Yoga? Och vad fan är ”Bootcamp” ?

Jag har inga läsare. Föga förvånande, eftersom jag skriver såpass sällan att jag fick begära lösenordspåminnelse för att logga in här nu.

Nu är det 2010, och jag ska precis som alla andra bli smal, snygg och framgångsrik. Kan någon hjälpa mig med definitionen av framgångsrik tack?

Hej Tobias,

Från och med den 1 december 2009 kommer solarier inte att finnas tillgängliga på träningscentren. Detta med anledning av den ökade risk för cancer som solning ger enligt en ny rapport från världshälsoorganisationen WHO.

SATS kärnverksamhet är träning och vår vision är att vi ska förbättra människors vardag genom att vara en drivkraft för bättre hälsa och ökat välbefinnande. Vi har tidigare följt de rekommendationer som WHO och strålskyddsinstitutet ger gällande varningstexter, skyddsglasögon etc, men med den kunskap som den nya rapporten förmedlar känns det inte längre tillräckligt. Därför tar vi nu steget att ta bort solarierna helt från alla våra träningscenter.

Det här beslutet känns som en naturlig utveckling av vårt utbud och ett naturligt steg även i vårt arbete för ett långsiktigt hälsosamt och hållbart samhälle.

Se www.sats.se för pressmeddelandet i sin helhet samt frågor och svar.

Olav Thorstad
Koncernchef SATS Group

Vänlig hälsning,

SATS

Fy fan vad bra! Kan inte alla göra så här? Ta ansvar, det vill säga, oavsett hur mycket solstollarna kommer protestera.

Ja, visst, Belle de Jour har kommit ut ur garderoben, eller vad man nu ska säga, men det är ganska ointressant. Det var tillräckligt intressant för att jag skulle googla fram henne blogg och skumma den lite, men inte mer än så.

I det här skummandet stod ett citat ut, eftersom det såg lite annorlunda ut, och det var i det här inlägget. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men kanske tack? Tack för att någon ger oss erkännandet att vi män faktiskt inte lever helt problemfritt och aldrig har något vi behöver vara rädda för.

Ska jag berätta en hemlis? Ska jag det? Jag kommer få SÅ många killar att skämmas och tycka jag är dum i huvudet om jag berättar, men ska jag göra det ändå?

Ok, jag berättar hemlisen.

Är du beredd?

Here goes…

Alla killar är rädda när dom befinner sig bland människor dom inte känner.

Jo, det är faktiskt så. Killar går hela tiden runt och undrar vem som tänker börja slåss med dom, och funderar på hur dom då ska reagera. Vissa hanterar rädslan genom att själva gå på offensiven eller spänna upp sig, vissa genom att flacka med blicken och aldrig våga se någon i ögonen. Vi kanske inte är rädda för att bli våldtagna, utom om vi sitter i fängelse eller befinner oss i omklädningsrum med alfa-främlingar, men vetskapen om att vem helst vi möter kan vilja slåss med oss finns alltid där. Många killar är små eller normalbyggda, inte särskilt starka och inte särskilt bra på att försvara sig. Dom är livrädda för att få stryk, verkligen. Vi som är lite större och kan ta hand om oss, vi är också rädda. Kanske lite mindre, och kanske av andra skäl, men den finns alltid där. Vad händer om någon försätter mig i en hotfull situation när jag är med mina barn? Med min fru? Vad händer om någon av dom hamnar i mellan?

Kvinnor är rädda för våldtäktsmän, män är rädda för oprovocerat våld. Att andra män nästan alltid är skurkarna i båda fallen är faktiskt helt oviktigt, det gör inte att männen är mindre rädda. Alla är rädda för något, vi får inga frikort bara för att vi tillhör samma kön som våldsverkarna, och erkännandet, om det så bara kommer från en enda kvinna, är så sällsynt att jag nästan blir rörd till tårar när jag läser det. Jag tror alla skulle ha mindre att vara rädda för om bara fler kunde inse hur det är.